Vintern 1627
hade som den minnesgode läsaren erinrar sig, varit mycket kall. Det nyligen slutna fördraget mellan England, Spanien och Holland hade resulterat i en effektiv blockad av sjövägarna till Frankrike, och tvingat Richeljö (1585-1645) att förbannande huset Habsburg utfärda ett dekret, som påbjöd största möjliga sparsamhet med importerade brännämnen. Redan två år tidigare hade musketörpalatset, där den gamle pensionerade kaptenen Treville ännu bodde på undantag i tredje våningen, utsetts till s. k. experimenthus och en rysk ingenjör hade på Richeljös (1571-1634) order installerat oljeeldningsagrementer och tillhörande finesser. Följaktligen hade våra vänner Atos, Portos och Aramis denna vinter gått omkring i ett tillstånd som enklast karaktäriseras som djupfryst, stönat som sårade lejon och tagit ett större antal åkarbrasor. Till slut, d.v.s. tisdagen den 10/4, hade de så att säga tagit sina matsar ur skolan och utan att först söka permission begivit sig ut på den franska landsbygden, för att därstädes värma sig med lantvin m.m.

Är detta bagateller, onödiga att omnämna? Visst inte, kära läsare, visst inte. Det gives i historien inga små tillfälligheter. Du skall snart erfara hur våra vänners bondpermission snart vände historiens blad, ändrade det franska stadsskicket och sist men inte minst sammanförde två hjärtan, som allt för länge varit åtskilda.